Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
534 Norby slagen af Lybeckarne. Hans berättelse om deras grymhet.
skärgården för att proviantera Stegeborg. Svenskarne mötte honom
i Ettersundet och slogos med honom en hel dag, men han bröt
igenom och kom fram till slottet, dit han afskickade en finsk adelsman
Thorsten Salmonsson med tre man. Först när man från slottet
aflossade styckeskott efter dem, förstod Norby att slottet var uppgifvet
och i Svenskarnes våld. Han måste nu anträda återtåget och för
andra gången slå sig igenom det af Svenskarne besatta Ettersundet,
der det ånyo kom till strid, men Norby forcerade sig äfven nu
igenom och slapp ut. Nu flackade han omkring i skärgården och
gjorde landstigning än här än der, eller försökte åtminstone göra
sådana, men den uppbådade allmogen värjde landet.
Följande året, 1522, var, med undantag af Stockholm och
Kalmar, som belägrades, hela Sverige befriadt från Danskarne; men
Finland lydde ännu under konung Kristian. Norby var outtröttlig i
sina bemödanden att undsätta båda de belägrade slotten och
städerna. Än var han i Kalmar, än i Finland, än utanför Stockholm
för att undsätta staden. Vid ett sådant försök att undsätta
Stockholm (sannolikt 1522) blef hans flotta öfverfallen af en
öfverlägsen lübsk flotta, som eröfrade 31 af hans fartyg. Lübeckarne
läto nu sitt hat mot Norby förleda sig att uppföra sig som
nidingar mot hans fångna manskap. Norby har sjelf, efter sin
återkomst från fångenskapen i Ryssland, till Kristians svåger, romerska
kejsaren Karl 5, afgifvit en på plattyska författad berättelse om sina
krigståg för sin konungs och herres räkning. Denna berättelse eller
rapport är intagen i 1:a bandet af Kristian 2:s arkiv, utgifvet 1835
af N. J. Ekdahl. Deruti berättar Norby härom sålunda:
»Först och främst så hafva de lübske med de sjuttio
hansestäderna och deras anhängare icke långt från slottet och staden
Stockholm, hvilket jag på min allernådigste konungs vägnar ville bespisa,
fråntagit mig ett och trettio fartyg, större och mindre, lastade med
proviant och viktualier, så att jag med nio krigsskepp nödgades slå
mig igenom och från dem, och derest detta icke lyckats, så hade de
bragt både mig och annat ärligt krigsfolk, som med mig voro, om
lifvet, såsom de hafva gjort med andra mina tjenare, ty det var väl
vid sexhundra man på skeppen, som de först togo till fånga och
förde på sina egna skepp (af hvilka de hade omkring fem och trettio
väl krigsrustade), dem de höllo fördelte och höllo fängslade ett dygn
och som de följande dagen kastade, bundne till händer och fötter,
öfver bord och uti hafvet, allt under larm af pipor, trummor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
