Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
232 Kristian 2:8 kröning i Stockholm 1520. Stockholms blodbad.
länsherre, liksom ock den militäriska befattningen såsom kommendant
på Visborgs slott. Uti 1654 års revisionsbok öfver då hållen
jordransakning på Gotland nämnes att Jöns Wildh varit länsherre
här 1520, men som Norby innehade ön i åtta år, eller från 1517 till
1525, så måste Wildh endast såsom hans tillförordnade biträde
innehaft denna befattning. Redan samma år som Norby mottog
Gotland finna vi honom i full verksamhet med krigståg och
expeditioner mot Svenskarne, hvilka expeditioner förmodligen utgingo från
Gotland. Erkebiskop Gustaf Trolle, denne högmodige och mot sitt
fädernesland förrädiska prelat, var af riksföreståndaren Sten Sture
d. y. belägrad på erkebiskoparnes fasta borg Almarestäk. Till hans
undsättning drogo Norby och Joakim Trolle öfver till Sverige och
landsatte vid Dufvenäs i Stockholmsskären 4,000 man, men Sturen
drog emot dem och dref dem tillbaka, så att de åter måste gå om
bord på sina skepp. Uti den strid, som vid Dufvenäs hölls mellan
Svenskarne och Danskarne, stred på de förras sida en ung svensk
adelsman af slägten Vasa, som sedan skulle intaga en så framstående
plats i Sveriges historia och i nära fyrtio år leda dess öden samt blifva
sitt fäderneslands räddare från den för Sverige så skadliga
Kalmareunionen, den hans egen slägt gynnat och försvarat: Gustaf Eriksson,
som fyra år derefter blef riksföreståndare.
Sedan Sture efter Bogesundsslaget dött af sina sår 1520 och
och Kristian 2 blifvit Sveriges konung s. å., var Norby en af de
danska herrar, som blefvo slagne till riddare och som vid den
bedröfliga kröningen den 4 November buro svenska regalierna. Otto
Krumpe bar kronan, Severin Norby spiran, Henrik Gjöge äpplet och
den äldre Jörgen Pavisch svärdet. Otto Krumpe, Severin Norby,
Nils Lycke, Klaus Bilde och några andra «kapitener» (anförare),
samtlige danskar, erhöllo riddareslaget, men ingen svensk fick denna
heder sig tilldelad. Kröningen efterföljdes snart, den 8 November,
af ett annat skådespel, så blodigt, så hemskt, att ännu, ehuru 350
år sedan dess förlidit, dess minne ej förgått, utan fortfarande med
afsky fyller svenska hjertan: Stockholms blodbad. När Kristian,
som derefter erhöll tillnamnet tyrann, framfor så gräsligt mot de
svenska fosterlandsvännerna och dödade eller bortförde dem som
fångar, var bland hans höfdingar Norby den ende, som sökte frälsa och
rädda de förföljda. "Allermest var Söffren Norby deris tillflykt»,
säger Hvitfelt (sid. 1161). Gustaf Vasas moder, mormoder och
syster (Sigrid Vasa, född Banér, och Cecilia af Eka samt Cecilia Vasa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
