Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 14. Ivar Axelsson Tott länsherre och sjelfrådande öfver Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ivar Totts stora besittningar. 209
Borgholm med Öland, så att han var lika mäktig som
riksföreståndaren. Hans svenska besittningar gåfvo honom i årlig inkomst
12,000 mark eller 48,000 riksdaler riksmynt. Dessutom innehade
han Gotland samt besittningar i Danmark, nämligen Lillö i Skåne
och Sölvesborg i Blekinge Sedan han åter blifvit vän med Kristian
(1476 den 15 Januari i Aarhus), då han förklarade att han alltid
hållit Gotland Danmarks krona tillhanda och äfven för framtiden ville
göra det — en förklaring som Kristian lät uppsätta ett vittnesbörd
om — förlänades han med staden Vä samt Gärds och Villands
härader, hvarjemte han egde andra gods i Danmark. Till uppbärande
af sina skatter och inkomster höll han danska fogdar i sina
förläningar. Hans kapare inbragte väl också något. Det omtalas att
Holländarne sett sig nödsakade, för sin handels fredande, att årligen
urlasta till herr Ivar tvänne fartyg (så uppgifver Hvitfelt i sin
krönika, folioupplagan, sid. 991, och åberopar sig på svenska historien).
Men Ivars stolta sinne kunde ej bära medgången. Han blef
öfvermodig och pockande. Detta blef isynnerhet händelsen sedan han uti
sin hand förenat slägtens alla stora besittningar. Hans utmärkte broder
Erik Axelsson afled omkring 1480 och, i stället för att hans stora
förläningar i Finland hade bort återfalla till kronan, öfverlemnade
han dem på sin sotsäng åt sina bröder (Hvitfelt, sid. 975). De
kommo då i brödren Lauritz Axelssons våld emot Sten Stures vilja.
När riksföreståndaren ej med godo kunde återfå dem, sökte han med
hot få Lauritz Axelsson att återlemna dem, men då hotade denne
tillbaka att lemna dem åt ryssen, och som dessa borgar och fästen
voro af högsta vigt för Finlands försvar samt utgjorde detta lands
gränsbetäckning, så vågade icke Sturen skrida till våld och
ytterligheter, utan lät Lauritz Axelsson behålla dem. Äfven Lauritz dog
snart, men öfverlemnade förut de finska slotten och länen åt brödren
Ivar, hvars välde derigenom betydligt tillväxte. Sten Sture bjöd
Ivar, liksom han bjudit Lauritz, 20,000 mark om han ville återställa
dem till Sverige, men förgäfves, och, liksom Lauritz förut gjort, så
hotade äfven Ivar att öfverlemna dem åt Ryssarne, om man skrede
till våld emot honom. På detta sätt trotsade han svenska
riksföreståndaren, så att denne måste behandla honom ytterst varsamt och
artigt. Danske konungen trotsade han äfven och hotade att, om
denne försökte skrida till ytterligheter mot honom, skulle han kasta
sig i Sveriges armar och till nämnde rike öfverlemna Gotland och
sina besittningar i Danmark. Sveriges riksråd kallade honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
