Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 14. Ivar Axelsson Tott länsherre och sjelfrådande öfver Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
206 Ivar Axelsson uppsäger Kristian tro och lydnad.
Båda partierna stodo snart mot hvarandra med vapen i hand. Ivar,
som uppriktigt slutit sig till sin svärfaders sak, men, såsom dansk
adelsman och tillhörande en slägt, som ifrigt arbetat för danska
konungarnes intresse, kanske af mången utaf det fosterländska partiet
betraktades med misstänksamma ögon, vidtog ett dristigt steg. Han
uppsade konung Kristian tro och huldhet år 1467 och från denna
tid uppförde han sig såsom en sjelfständig furste, hvars land ej stod
under någon konungs länshöghet, hvarken Sveriges eller Danmarks.
Han höll mycket krigsfolk, befästade Visborg ännu starkare och lär,
liksom brodren Olof, också haft fribytare i sjön. Kriget bröt ut i
Sverige nyssnämnde år och fördes med omvexlande lycka mellan de
förbittrade partierna. Den ene riksföreståndaren, erkebiskopen,
belägrade 1467 den andre, Erik Axelsson, som kommit i besittning
af Stockholms slott och stad. Ivar Tott drog med en här öfver
till Sverige, slog, på gränsen af Nerike, Erik Nilsson Oxenstjerna
ur fältet och tvingade erkebiskopen att upphäfva belägringen.
Under tiden var hans borg Lillö i Skåne ett helt år belägrad af
danska konungens folk. Höfvidsmannen Gren och Bjelke (båda
svenskar) hade uppfört tvänne läger derför. Ivar drog öfver till Skåne
för att undsätta sin borg, men möttes af tvänne danska höfvidsman,
Johan Oxe och Olof Get, som skulle hindra honom att undsätta
Lillö. Båda blefvo slagne, Oxe måste gripa till flykten, Get blef
fången och Lillö undsatt. Andra gången, sedan Ivar återvändt, blef
borgen belägrad och ansatt så hårdt att, ehuru Ivar ånyo drog
öfver för att undsätta borgen, den måste uppgifvas 1468 i Februari,
hvartill Ivar samtyckte.
I Sverige hade Karls anhängare, genom Sturarnes och Tottarnes
bemödanden och tapperhet, fått öfvervigten, och Karl återfick för
tredje gången sin krona 1467 den 12 November. Påföljande året
på en herredag i Örebro svor Ivar konung Karl trohet och huldhet
samt lofvade att hålla Gotland Sveriges krona tillhanda, hvaremot
riksens råd lofvade att vara honom lydige i allt hvad han på
konungens vägnar befallte, samt att alla rikets slott skulle stå
honom öppna och han, vid konungens frånfälle, blifva riksföreståndare
i Sverige. Ännu stodo dock många bålde riddersman såsom Karls
fiender, nämligen Erik Karlsson Vase, Erik Nilsson Oxenstjerna,
Trotte Karlsson af Eka m. fl., och dessa voro nära att taga
konungen tillfånga under en resa, som han gjorde till Vadstena.
Han undkom med svårighet, men hans dotter Magdalena, Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
