Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 13. Gotland en dansk provins. — Tottarne. — Länsherren Olof Axelsson Tott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTONDE KAPITLET.
Gotland en dansk provins. — Tottarne. — Länsherren
Olof Axelsson Tott.
På sådant vis kom Gotland att 1449 blifva en dansk provins.
Samma bakslughet, som så tydligt ådagalägges af Kristian 1 för att
bemäktiga sig Gotland, visar sig i Danskarnes hela beteende uti att
bibehålla det under Danmark och hindra Sverige att återfå ön.
Enligt den i Visby den 31 Juli 1449 mellan Kristians höfdingar och
svenske befälhafvarne afslutade, af båda konungarne Karl och
Kristian stadfästade öfverenskommelsen, skulle frågan om hvilketdera
riket hade rätt att innehafva ön afgöras på möte i Halmstad den 1
Maj följande år; men Danskarne, som nu fått Gotland i besittning
och nogsamt visste, att vid en oväldig pröfning af frågan Danmarks
rätt måste stå tillbaka för Sveriges, voro aldrig hågade för att
inlåta sig uti en sådan pröfning. På Halmstadsmötet förstodo de att
få frågan uppskjuten. Den skulle nu företagas på ett nytt möte året
derpå i Rönneby. När på sistbesagda möte, den 24 Juni 1451,
frågan företogs och de danska ombuden märkte, att Karl Knutsson
lyckats få till fullmäktige redlige män, som ej ville eftersläppa
fosterlandets rätt, drogo de bort från mötet, så att ingenting blef afgjordt.
Gotland fortfor att vara skildt från Sverige och detta var just hvad
danska politiken ville att det skulle vara. När danska konungarne,
för att äfven vinna Sveriges krona, slösade med löften åt Svenskarne,
framhölls alltid Gotland såsom ett land, som skulle återställas till
Sverige, men aldrig kom denna återställelse i fråga när dessa
herrar blifvit Sveriges konungar. Så hade Kristofer af Bäjern lofvat
och ljugit 1441, så lofvade och ljögo Kristian 1 af Oldenburg 1457
och 1476 samt hans son konung Hans 1483. Vid alla möten,
der frågan om Gotland föredrogs, förstodo Danskarne alltid att få
afgörandet uppskjutet och så fortfor det tills Gustaf 1 med sin
vanliga kraft, klokhet och drift åter upptog frågan; men äfven denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
