Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 12. Gotland under Erik 13 af Pommern. — Svenska invasionen 1448 och 1449. — Grens och danska konungens förrädiska beteende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
192 Kristofer blir Sveriges konung. Underhandlingar med Erik.
erbjuda stora förmåner samt framförallt att återskaffa Gotland. Ett
sådant erbjudande gjorde Kristofer uti sin den 26 April 1441 från
Köpenhamn afgifna försäkran till Sveriges råd och inbyggare,
nämligen att bringa Gotland tillbaka under Sverige, men att detta löfte
blott var ett Aprilnarri, en kunglig lögn, det visade han nogsamt
när han den 13 September s. å. blifvit vid Mora stenar vald till
Sveriges konung. Han började visserligen en underhandling med
Erik, men denna angick att Erik skulle uppgifva sina anspråk på
de trenne rikena. Då Kristofer och hans råd icke ville, såsom Erik
föreslog, till medlare antaga hansestäderna, med hvilka Erik tyckes
stått i ett godt förhållande, så ingick denne ej i underhandling.
Kristofer, som visar sig varit mycket angelägen om sin morbroders
afsägelse, sände några af de förnämsta bland sina rådsherrar till
Gotland för att träffa en öfverenskommelse med Erik, åt hvilken
erbjöds, om han ville afstå från sina förmenta rättigheter till de trenne
rikena, att få behålla Gotland och dertill årligen erhålla 3,000 mark
lybskt; men Erik gaf till svar, att man sålde ej bort tre
konungariken för 3,000 marks ränta. När Kristofer uppmanades att hämma
Eriks sjöröfveri, svarade han, att hans morbror skulle väl ock hafva
något att lefva af på Gotlands klippor. Kristofer tyckes alltså hyst
samma åsigt som Erik om dennes rätt till Gotland. Erik
förklarade nämligen, när Kristofers fullmäktige erbjödo honom att få
behålla ön, att den redan förut var hans, ty han hade inlöst den från
Preussen för 9,000 nobler, hans egna penningar. Han fick alltså
sitta i fred och fortsätta sitt röfveri på sjön såsom en ny
vetaliehöfding. Under den svåra missväxten och hungersnöden i Sverige
1446, som tillskyndade Kristofer namnet barkekonung, emedan
folket måste äta barkbröd, gjorde Eriks kapare landet stor skada och
hindrade tillförseln af säd. Kristofer lät visserligen påbjuda ledung
(krigsrustning) öfver hela Sveriges rike för att hämma sjöröfveriet,
men hade dock intet allvar dermed och alltsammans stannade uti att
konungen i Augusti 1446 sjelf kom öfver till Gotland och förmådde
Erik att för penningar ingå ett vapenstillestånd på ett år. Vid
återresan led barkekonungen skeppsbrott och var nära att förlora
lifvet i vågorna. Han blef dock frälsad, men hans lifstid blef ej
lång, ty den 6 Januari 1448 afled denne konung, åt hvilken
Rimkrönikan gifver sådant vitsord:
«Mest alla nätter öfver midnat han drack,
Skörlefnad och bofveri var hans sak.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
