Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 9. Följderna af Valdemar Atterdags plundringståg. — Gotlands äldsta förening med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
160 Orsakerna hvarföre Gotland gifvit sig under Danmark.
bundsförvandter i sticket, hvarigenom förbundet blef sprängdt och Danmark
än en gång räddadt, dock kostade freden detta rike mycket.
Städerna fingo under 15 år behålla sina skånska nederlagsplatser vid
sundet och inkomsterna från 8 angränsande härader. Valdemar,
ehuru han ogerna ville gå in härpå, såg sig dock tvungen dertill i
Oktober 1371. Först följande året återvände han till sitt rike,
plågad sedan längre tid af gikt, som han sökte lindra genom bad i
kalla källor. Den 25 Oktober 1375 afled denne sluge och
bedräglige konung på sitt jagtslott Gurre i närheten af Helsingör. Den
3 Maj 1376 valdes i Slagelse hans unga dotterson Olof Håkansson
till sin morfaders efterträdare, under sin moders Margaretas
förmynderskap, med förbigående af äldre dottern Ingeborgs son, Albrekt
den yngre af Mecklenburg, konung Albrekts brorson. På mötet i
Korsör den 14—16 Augusti erkände hansestäderna Olof som
Danmarks konung och Visby stad hyllade honom genom förenämnde bref.
Uti detta hyllningsbref erkänner Visby råd och menighet att
de tagit Olof, konung af Danmark, samt hans arfvingar och
efterkommande till deras rätta arfherrar och att de alltid vilja blifva vid
danska kronan. Dessa, efter Paludan Müller anförda, handlingar
visa nogsamt, att åtminstone Visby stad, och förmodligen hela
Gotland, år 1366 kommit under Danmark och ännu 10 år derefter,
1376, varit förenad med detta rike samt förklarat sig sinnad att
äfven för framtiden höra under Danmark; men nämnde författares
åsigt, att sådant skett i följd af en utaf Valdemar företagen ny
eröfring af ön, kunna vi ej dela, då det tvärtom tyckes temligen
tydligt framstå, att denna förening med Danmark varit frivillig. Men
af hvad anledning har den väl uppkommit? Vi vilje försöka
besvara frågan. Att konung Albrekt genom sin olagliga åtgärd att
pantsätta ett land, öfver hvilket han ingen annan rätt hade än att
han var dess skyddsherre — ty Gotland utgjorde ingalunda en svensk
provins öfver hvilken han som Sveriges konung egde förfoga (äfven
i fall så varit förhållandet, hade dock åtgörandet varit olagligt och
nu var den det i ännu högre grad) — brutit den gamla
öfverenskommelsen, på grund af hvilken Svea konung var öns skyddsherre, det
är förut anmärkt. Gotland kunde dock ej undvara en sådan, det
var för obetydligt att kunna ensamt motstå en stark eröfrare,
ensamt försvara sin urgamla frihet och sjelfständighet, det måste alltså
antaga en skyddsherre, som hade både vilja och makt att beskydda
det. Att denne blef Valdemar, dertill voro omständigheterna skuld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
