154 (Gotlands land och folk)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 9. Följderna af Valdemar Atterdags plundringståg. — Gotlands äldsta förening med Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NIONDE KAPITLET.

Följderna af Valdemar Atterdags plundringståg. — Gotlands
äldsta förening med Danmark.

Hanseförbundets makt var stor och Visby en af de mest
betydande bland de 77 städer, hvilka då hörde till förbundet. Redan
den 1 Augusti 1361, så snart tidningen om det angrepp på Gotland,
Valdemar företagit, och utgången deraf var känd, samlades sjöstädernas
ombud i Greifswald samt fattade beslutet om att afbryta all handel
på Danmark och Skåne; blott olastade skepp fingo segla till
sistnämnda land för att hemta dervarande tyska handlandes varor.
Konung Magnus samt hans son och medregent Håkan afslöt nyssnämnde
år i Greifswald ett förbund med städerna Lübeck, Rostock, Wismar,
Stralsund, Greifswald, Anklam, Stettin och Kolberg mot Valdemar.
Sednare slöto Hamburg, Bremen och Kiel sig till samma förbund.
Städerne åtogo sig att, emot åtskilliga slott och fästen, som de skulle
hafva i pant för den godtgörelse de betingat sig, utrusta en flotta af 52
skepp och 2,740 man, och konungarne att äfven sända en flotta samt
2,000 man. Som Valdemar äfven hade holsteinske grefvarne Henrik
och Nikolaus till fiender, så såg det ut som om den sluge och djerfve
röfvaren skulle få lön för sin fräcka våldsgerning; men hans slughet
var så stor att den förstod att förlama den ena af de allierade
medan han upptog striden med den andra; också visade han ett groft
gyckel och uppenbart förakt åt hansestäderne och den krigsförklaring
de tillsände honom. [1]

Härigenom uppretade han ännu mer

[1] Han skall, till svar på samma krigsförklaring, den han återsändt med
budet, som framfört den, skrifvit på sjelfva krigsförklaringen följande plumpa,
plattyska verser:

«Söwen unde söwentich Hänse

Hebben söwen unde söwentich Gänse;

Wo mich de Gänse nicht en bitten

Na de Hänse frage ich nicht en schitten.»

(Sju och sjuttio Hansar (hansestäder)

Månde hafva sju och sjuttio gäss;

Blott gässen mig ej bita måga

Efter hansarne lär jag ej det ringaste fråga.

Så groft detta svar än är, får man ej derföre hålla händelsen otrolig. De
tyska och nordiska hofven voro den tiden ej alltid utmärkta för finhet. Man
tillät sig ofta rätt plumpa skämt äfven med regerande personer, hvarom det,
som konung Albrekt i Sverige och Valdemars dotter drottning Margareta drefvo
med hvarandra, lemnar tydligt bevis. Orden vägdes ej på guldvigt, och
Valdemar gaf en gång ett ganska plumt svar åt sjelfva påfven, den kristna verldens
dåvarande högsta myndighet, som hotat honom med bannlysning, och gaf detta
svar skriftligt. Det är derföre nog troligt, att han ej sparat på att gifva ett
plumpt svar åt hansestäderna, och att berättelsen eger grund.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 05:12:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/gotlands/0162.html

		Gotlands land och folk / 154 (1871) Author: Alfred Theodor Snöbohm Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|