Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 6. Närmare anslutning till Sverige under konung Magnus Ladulås. — Krig mellan stadsbor och landsbor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oenighet mellan Visby borgare och landtbefolkningen. 119
troligtvis aldrig tillåtit, om icke omständigheterna gjort inblandningen
behöflig och rättvisat den. Inbördes oenighet hade uppstått på
Gotland och föranledt till öppet krig mellan stadens och landets
invånare.
Af ålder var handeln fri och utan band hos de frie Gutarne,
och den fria handeln hade, såsom vi visat, lyftat ön till en hög grad
af välstånd. Förhållandet blef annorlunda sedan Visby blifvit en
stor handelsstad, inträdt i Hanseförbundet och fått en betydande
mängd invånare af fremmande ursprung. För dem var Visby allt
och det öfriga Gotland föga eller intet, på sin höjd ett bihang till
staden. Denna hade sin egen styrelse och sin egen lag, utgjorde en
stat för sig, en stat i staten. Dess rika, dryga och stolta
handelsmän och penningfurstar, dess djerfva handtverkare, som bildade
mäktiga skrån, sågo med ett visst förakt ned på bonden och ansågo sig
stå på en högre ståndpunkt i samhället än denne samt ville
inskränka hans fria handelsrätt, draga all utländsk handel till staden
och betunga landtmannen med tullar och afgifter samt hindra och
tillintetgöra landthandel, hvarjemte de inkräktade på böndernas
närmast staden belägna jordar; men de frie, stolte odalmännen, som ej
tålte att en kung skulle föreskrifva dem lagar, voro ingalunda
sinnade att låta godtyckligt behandla sig af en hop krämare och
handtverkare. När de sågo sig ej i godo kunna få rätt och stadsboarne,
litande på sin egen makt och hansestädernas hjelp, trotsade dem,
vädjade de till vapnen och sågo sig om efter hjelp samt begärde
sådan af härmästaren för svärdsorden i Liffland, den tappre Conrad
von Herzogenstein, hvilken, beledsagad af åtskillige af sina riddare,
lär kommit öfver till Gotland, och nu utbröt oenigheten i öppet
krig. Strelow, som otvifvelaktigt egt tillgång på handlingar, som
fattas oss, uppgifver, att böndernes anförare varit: Olof Rangvalds i
Tofta, Peder Hardings i Vall, Michel Takstens i Lärbro, Olof
Gartarve i Gammelgarn, Thomas Bilder i Lau och Häglef
Qvinnegårda i Hafdhem. Stadens sednare betydliga befästningar funnos
då ännu icke utan endast en lägre stadsmur inneslöt och skyddade
Visby, hvaruti bönderna lära inbrutit och gjort öfvervåld, men
antingen blifvit utdrifne eller frivilligt dragit sig tillbaka. Stadsboarne
ryckte ut för att gengälda böndernas utöfvade våld, hvarpå det lär
kommit till fältslag vid Vinkels i Sjonhem, enligt Strelows berättelse
(sid. 145), och bönderne blifvit slagne. Andra gången hafva de
drabbat tillsammans i Roma vid Högbro och äfven denna gång lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
