Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 5. Gotlands storhetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112 Gotländingarnes och Tyskarnes handel med Finnarne och Liverne.
förfaras och rätt emellan dem skipas, bestämdes och fastställdes med
mycken noggrannhet.»
«Den handel, som tyske och gotländske köpmännen drefvo på
Novgorod, var förenad med byteshandel med Karelerna. I utbyte
mot skinn och pelsverk, af de tyske köpmännen högt skattade varor
och de förnämsta eller enda de halfvilda finska folkstammarne ännu
denna tid hade att erbjuda, tillfördes Finnarne allehanda redskap,
skepps- och lifsförnödenheter, hästar, jern och vapen, såsom de
begärligaste och mest behöfliga för dem, hvarigenom de, bättre
beväpnade och rustade, kunde med mera framgång upptaga striden med
Svenskarne, mota deras framträngande och mot dem öfva
fiendtligheter. Häröfver klagade biskoparne och de andlige i Finland.
Genom skrifvelse från Perugia af 1229 uppdrager påfven Honorius 3
åt biskopen i Linköping, såsom Gotländska kyrkans öfverherde, jemte
prosten i Visby och Cistercienserabboten derstädes (i Roma kloster),
såsom de, hvilka suto vid sjelfva hufvudsätet för den gotländska
handeln, att handhafva det beskydd, hvaruti han tager Finlands kristna
folk och presterskap, gifver dem rättighet att med kyrkans straff
belägga alla dem, som på något sätt förgripa sig mot samma land och
personer. Nämnde påfves efterträdare, Gregorius 9, förnyade sin
företrädares förbud mot all handel med de hedniska Finnarne, och
denna handel tillräknar han isynnerhet vinningslystnaden hos de
gotländske köpmännen, som, ehuru sjelfve bärande det kristna namnet,
ej sky att tillföra vapen och alla slags krigsförnödenheter åt kristna
kyrkans fiender. Han anbefaller derföre gotländska kyrkans
styresmän att tillhålla dervarande köpmän, med hotelse af kyrkans bann
och utan rättighet till besvärs anförande deremot, att afstå från denna
handel och likaså från all handel med de tillgränsande Ryssarne, så
länge de fortforo att med fiendskap och förhärjelse hemsöka de till
kristendomen omvände Finnarne och på allt sätt arbeta på den
nyplanterade kyrkans undergång i deras land.»
Men gotländska köpmännens handel åt östra hållet var ej
inskränkt till Novgorod och Finland. Från och med slutet af
1100-talet strömmade öfver Gotland till Liffland riddare, andlige och
pilgrimer, för att med svärd och predikan omvända de hedniske Liverne.
Handlande och konstnärer drogo i de förres följe till samma land,
der Riga blef rörelsens medelpunkt och säte för Lifflands erkebiskop.
Riga och Visby trädde i handelsförbindelse med hvarandra. Till
erkänsla för det bistånd de i Liffland kämpande korsherrarne hade af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
