Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 5. Gotlands storhetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstår såsom stad och snart såsom den förnämsta handelsstaden i
hela Norden.
För att gifva en bild af denna vidsträckta handel, låne vi en nu
afliden, om Sveriges häfdateckning högt förtjent, författares ord
(Svenska folkets historia, af A. M. Strinnholm, 4 B. sid. 635 etc.): «En
storartad handel gick denna tid öfver Gotland och hade på Gotland
sin medelpunkt. Genom sitt läge, såsom liggande icke allt för långt
från Sverige, från Ryssland och från de Nordtyska länderna, bildade
denna ö vid skeppsfartens dåvarande ofullkomlighet liksom en af
naturen bestämd stapelort för handeln mellan de på ömse sidor om
Östersjön liggande länderna. Derjemte oberoende af konungamaktens
inflytelse och konungens tjenstemän, i allt styrande sig sjelf, kunde
gotländska ön tillika betraktas som en frihamn för alla sjöfarande
och alla köpenskap idkande folk. Gotlands gamla stadslag berättar
derom hurusom «när folk af mångahanda tungomål församlade sig
på Gotland man då svor den frid, att hvar och en skulle hela
landet omkring hafva stranden fri, åtta famnar inpå landet, vore
der äfven åker eller äng, på det hvar och en sitt gods dess bättre
måtte berga, och komme någon att under samma land ligga för
ankar, skulle äfven han vara under samma frid. Sedan detta så
var påbudet och staden tillväxte, då upphofvo sig mångahanda
tungor, stora trätor, förräderier och mord, hvarföre man sände
bud till Henrik, som hertig var öfver Sachsen och Bäjern, och
han stadfästade oss den friden, som tillförene hans morfader
gifvit hade». Hertig Henrik Leo nämligen, som hade underlaggt sig
en stor del af de vendiska Östersjöländerna och tvungit de slaviska
furstarne att erkänna hans öfvermakt, förnyade och stadfästade för
Gotländingarne det skydd och de rättigheter, kejsar Lotharius hade
tillerkänt dem [1]; de skulle hafva fred och njuta laga rätt inom alla
hans länder, vara fria från tull, hvarhelst i hans städer de kommo,
hafva rättighet till arf efter sina der aflidna fränder, öfverhufvud i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
