86 (Gotlands land och folk)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 2. Gotland under hednatiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

86 Tingen eller folksammankomsterna. Forntida offerställen.

«Gutna-al-Tinget», för hela landet. Ändamålet med dessa
sammankomster var ej blott öfverläggningar om det gemensamma bästa, utan
det fanns ock ett religiöst, ty offringar anställdes då och gemensamma
offermåltider höllos; derföre lågo tingsplatsen (domringen) och
offerplatsen (lodakretsen) oftast bredvid hvarandra, och tingsförsamlingarne
voro folkfester. Vanligaste offren voro kreatur, af hvilkas inelfvor,
innan de uppbrändes på offeraltaret, presterne spådde [1], och hvilkas
kött användes till offermåltiderna, men stundom offrades ock menniskor
på de stora blotoffren för hela folkets väl, och detta är ett af
hedendomens mest vederstyggliga drag, liksom ock det att utsätta
barn, hvilket dock sällan lär brukats, men var tillåtet, i fall fadren
ansåg sig hafva skäl dertill. Tempel lära ej, eller åtminstone blott
några få, funnits på Gotland i hednatid. Offerställena voro: dels
offerlunden, «Hult», dels bergshöjder, «Haugi», dels inhägnade platser,
antingen genom en cirkel af på ända nedsatta stenar (lodakretsar)
eller genom en inhägnad af virke, «Stafgard». Sådana inhägnade
platser, helgade åt gudarna, kallades i allmänhet «Vi», af hvilket
forntida ord vi ännu hafva orden vigd, viga (= helga), vigning.
Åtskilliga gårdsnamn på Gotland, såsom Hulte, Stafva, Viby, Vis,
Helgvi, häntyda på att forntida offerställen funnits der eller i
närheten af desamma. Om de hedniska offren och offerställena berättar
Gutasagan i slutet af första kapitlet följande:

«Före den tiden (då en tredjedel af befolkningen måste draga
bort för hunger) och sedan långt derefter trodde menniskorna på
«Hult» och «Haug», «Vi» och «Stafgard» och åt hedna gud blotade
(offra blodiga offer kallades blota) de sina söner och döttrar [2] och

[1] Den gamla plägseden att af svinmjelten spå om vinterns blifvande större
eller mindre längd och stränghet är en lemning från hednatiden och juloffren,
då svinet, det åt Frej, årsväxtens gud, helgade djuret, offrades. Hästen offrades
åt Oden och hästens kött åts. De kristna presterna förbjödo derföre att äta
det, och allt sedan ansågs bruket att äta hästkött vederstyggligt och betecknande
hedendom. Häraf allmogens gamla afsky för hästkött, en fördom, som ännu ej
försvunnit. Besynnerligt att det ej blef ansedt såsom hedniskt eller afskyvärdt
att äta svin, som också offrades och som både Muhamedaner och Judar anse som
ett orent djur, hvars förtärande hålles för syndigt och vederstyggligt.
[2] Att offra sina egna barn hörde dock till undantagen och skedde endast i
stor nöd; vanliga menniskooffret var trälar. Sagan bemödar sig tydligen att
framställa hedendomens vederstyggligheter, som förmodligen voro i friskt minne när
sagan uppsattes i skrift, ty uti Gutalagen, hvars nuvarande redaktion ej kan vara
så särdeles mycket äldre än sagans, förbjudas offringar och hednatro, ett säkert
bevis på att de ej voro helt och hållet utrotade, utan ännu stundom öfvades i smyg.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 05:12:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/gotlands/0094.html

		Gotlands land och folk / 86 (1871) Author: Alfred Theodor Snöbohm Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|