Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra afd. Landet - 1. Gotlands läge och naturliga beskaffenhet samt hufvudnäringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiskarebåtarne, som begagnas på Gotland, högst vådlig; också går nästan
intet år förbi utan att flera af våra raska fiskare finna sin död i
vågorna. Hafvet bidrager högst betydligt till Gotlands invånares
underhåll, men röfvar ock dyra offer från oss.
De fiskslag, som mest fiskas vid stränderna af Gotland, äro:
den välbekanta och förträffliga Gotlandsströmmingen (den som
fångas på östra sidan anses bäst), Flundror (de största och fetaste
erhållas på östra sidan) och Torsk (den bästa fås på vestra sidan,
särdeles den s. k. «Pall»-torsken, som är stor och svartaktig samt
uppdrages ur djupet utanför «Pallarna»).
Öfriga fisksorter äro: Ål, Sik, Sutare («Lindare»), Lax och Lake
(på gotländska «Yllar»), och af fjällfisk: Aborre, Mört, Löja, Gädda,
Ruda och Id. Stör lär ock någon gång erhållas. Gotlands fiskarter uppgå till 45, hvaraf 20 färskvattensarter, 22 hafsarter och 3
(blanklax, grålax och vanlig flundra) lefvande i både hafs- och färskvatten.
Skäl, som på gotländska kallas Käut eller Kut, uppehåller sig
till stor myckenhet vid Gotlands stränder samt skjutes eller fångas
till ej ringa mängd derstädes. De rikaste skälfiskerierna äro vid
Fåröns stränder och på Näsudden i trakten af Bursvik. Fisklägen på
Gotland äro 107; de betydligaste äro på Östergarnsholm och Herta
i Burs socken. Det på Stora Karlsö var för 70 à 100 år sedan
högst ansenligt.
Vi öfvergå nu till Mineral- eller Stenriket och anmärka till en
början att Gotland hör till 8:e Bergmästaredömet.
Metaller ha hittills ej påträffats i Gotlands jord och inga
grufvor finnas här. Ett Jernbruk med hammare och tvänne masugnar fanns
fordom på Gotland i Lummelund, der nu Öfversteqvarns pappersbruk
är. Det inrättades 1650 och fortsattes till 1715, men malmen till
detta bruk och dess båda masugnar, af hvilka den ena var vid
Kappelshamn, hemtades från Utö grufva i Upland. En surbrunn eller
helsobrunn finnes dock på Gotland, ehuru ej begagnad på de
sednaste 30 åren, nämligen i Hamra socken på södra ändan af ön. Denna
surbrunn, Hamra brunn, upptäcktes 1752 och sattes i stånd 1760.
Här äro inom en liten omkrets 4 mineralkällor och detta antyder på
att mineralådror finnas i jorden. Källorna benämndes förut af
allmogen, för vattnets bittra smak, «Päuk Saudi» (Djefvulsbrunnen).
Bland stenrikets produkter är Kalksten ymnigast och har från
urgammal tid varit en inkomstkälla för Gotland. Redan 1168, när
Valdemar I i Danmark åter uppbyggde Dannevirke, hemtades till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
