Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra afd. Landet - 1. Gotlands läge och naturliga beskaffenhet samt hufvudnäringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mars, men, såsom ofvan är sagdt, vårarna äro långa och kalla. Blott
när Östersjön lägger sig går temperaturen till 12° under fryspunkten.
Klimatets mildhet gör att både djur och växter, som eljest ej
vid så hög latitud kunna uthärda att vintertiden vistas under bar
himmel, förmå att på Gotland bibehålla sig året om under det tak,
som Guds fria himmel erbjuder. Ett slags små och starka hästar af
infödd race, som kallas «Skogsruss», gå ute i skogarna året om. När
vintrarna äro hårda måste de dock söka sig fram till bygderna.
På Karlsöarna och i södra delen af landet, i Hoburgs och Gröttlinge
ting, gå fåren ute hela vintren och blifva liksom vilda, särdeles
Karlsöfåren, hvilka ej som de, som underhållas på det egentliga
Gotland, blifva om qvällarna insläppta och fodrade uti dertill på
slätterna och i skogen uppförda hus, «Giftar». Också händer det
under stränga vintrar, då egarne ej kunna komma ut till öarna och
efterse de stackars djuren, att de svälta ihjäl till hundratals; men
sommartiden hafva de ypperligt bete och Karlsöfårens kött anses med
rätta såsom det bästa och läckraste, men de äro mindre och fulare
än hemfåren samt hafva gröfre ull än dessa.
Sedan 1836 har ett schäferi af Southdown’sfår funnits på
Gotland; ursprungligen var det på Visborgs kungsladugård, men är nu
förlagdt till Roma kungsgård.
På Karlsöarna växa de för Sverige fremmande örterna Gypsophix
fastigiata och Artemisia rupestris.
Gotländska floran är rik och innehåller omkring 960 arter
blombärande växter och ormbunkar [1]. Till densamma höra åtskilliga
ädlare växter, hvilka eljest ej trifvas så högt i nord. Sådana äro: Valnöt,
Kastanie, Idegran, Murgrön, Mulbär och Wejde. Wejde är
det tyska namnet på ett färggräs, som är närbeslägtadt med Indigo
och begagnas att färga blått med. Dess hemland är Sydamerika,
hvarifrån spanjorerne, som kalla det Pastel och Gueste, fört det till
Europa. Det växer vildt i ymnighet på den lilla holmen Klaasen,
utanför Helgvi. Man har till och med fått vinrankan att på
Gotland växa på kalljord, der, hvarest den haft skydd för de nordliga
vindarna och tillika solen fritt kunnat verka. Äfven åtskilliga andra,
för det öfriga Sverige ovanliga växter anträffas vildt växande på
Gotland. Sådana äro de, hvilkas botaniska benämningar äro
följande: Pyrola, Draba, Geranium, Coronilla emerus, Aira, Aster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
