Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädstammen. Han såg spåren efter djurets tassar
i snön på trädstammen. Han hade ingen aning om
att en varg kunde hoppa så högt. En annan hade
följt efter den första, en tredje och en fjärde, tills
den skrangliga ställningen hade brakat ner under
deras tyngd och deras rörelser.
Ett ögonblick voro hans ögon hårda och vilda, då
han såg hela utsträckningen av olyckan, men sedan
fingo de tillbaka sitt gamla tåliga uttryck, och han
började samla ihop de väl avgnagda benen. Han
visste att det fanns märg i dem, och medan han
letade i snön fann han också här och där köttbitar
som hade undgått vargarna; de hade blivit oaktsamma
tack vare överflödet.
Han tillbragte den återstående delen av
förmiddagen med att släpa vad som återstod av älgen utför
sluttningen. Dessutom hade han minst tio skålpund
kvar av den köttklump han släpat ner i går.
»Det räcker i flera veckor», sade han, medan han
betraktade högen.
Han hade lärt sig konsten att svälta men ändå leva.
Han gjorde ren sin bössa och räknade de patroner
han hade kvar. De voro sju. Han laddade bössan
och linkade ut till sin post på strandbanken. Hela
dagen iakttog han den döda vägen. Han vaktade
den en hel vecka, som ingen levande varelse syntes
till.
Tack vare köttet kände han sig starkare, men hans
skörbjugg hade förvärrats och vållade honom svårare
plågor. Nu levde han på soppa, drack den ena litern
efter den andra av den tunna buljong han kokade
på älgbenen. Soppan blev tunnare då han knäckte
Glödande kol.
177
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
