Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusan till karl - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade honom att alltid lägga noga märke till hennes
tillvaro.
En gång efter en av deras sammandrabbningar
hetsade hon upp honom vid pianot, spelade
någonting trollskt och vanvettigt som eggade och retade
honom och kom hans pulsar att bulta vildt och kalla
fram tygellösa fantasier i hans väl ordnade hjärna.
Det värsta var att hon mycket väl såg och visste
vad hon gjorde. Det blev hon medveten om innan
han blev det, och hon gjorde honom uppmärksam
därpå i det hon vände ansiktet emot honom och såg
på honom med ett gäckande och tankfullt leende
på läpparna, som nästan var ett överlägset hån. Det
var detta som bragte honom till medvetande av den
orgie hans fantasi hade narrat honom till. Från
väggen ovanför henne blickade Isaac och Eliza Travers’
porträtt ner som förebrående vålnader. Ursinnig
lämnade han rummet. Aldrig hade han anat att det låg
en sådan makt i musiken. Och sedan — det
mindes han med blygsel — hade han smugit sig ut
igen för att lyssna, och hon hade vetat det, och
ännu en gång hade hon förhäxat honom.
Då Mary frågade honom vad han tyckte om Pollys
spel, fick han mot sin vilja ett intryck av en skarp
kontrast. Marys musik påminde honom om kyrkan.
Den var kall och naken som en metodistlokal. Men
Pollys liknade de galna och tygellösa ceremonierna i
ett hedniskt tempel där rökelse virvlade och bajadärer
vrickade med höfterna.
»Hon spelar som en utländska», svarade han,
belåten med att lian hittat på ett så lyckat undvikande
svar.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
