Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besinningslösa rädslan smittade henne. Hon kände, att
hon gjorde något utan att fatta hvad det var, och att hon
uppbjöd alla sina krafter för att streta emot, utan att
begripa hvarför. Så kom hon ut på fördäck till hälften buren,
till hälften gående, tumlade omkull, trampades och slöt
ögonen — för alltid, var hennes enda rediga tanke.
Sekunden därefter lyftade någon upp henne och en stadig
stämma sade tätt intill hennes nacke.
— Lugn! Eljest går allt på tok.
Hon öppnade ögonen, förundrad öfver att det verkligen
fanns en människa, som brydde sig om henne, och märkte,
att räddaren var den långe, norske löjtnanten. Ängsligt
klängde hon sig fast vid hans arm, men med en behändig
rörelse skakade han henne från sig och hon tyckte sig
höra, att han ursäktande sade.
— Miss, det finns flere hundra passagerare ombord.
Han såg sig sökande omkring i hopen, som trängdes
bredvid dem i en vanvettig kapplöpning för att hinna fram
till en räddningsbåt, som man ändtligen lyckats få i vattnet
utan att den slagits sönder.
— Lind! ropade löjtnanten i kort kommandoton till en
matros — du bistår fröken här.
Matrosen yttrade motvilligt någonting, som försvann i
bullret.
— Inga invändningar, fortsatte löjtnanten skarpt och
tillade sedan medlande. — Det är en ära att tillåtas hjälpa
miss Devereux. — Och då han ännu tyckte sig läsa en
viss tvekan i mannens anlete, återtog han bedjande. — Du
gör oss alla en stor tjänst, Lind. Seså, lofva att försöka
allt. — Och med en vinnande åtbörd räckte han matrosen
handen.
Karlen stirrade först litet öfverraskad på sin förman,
därefter fattade han med ens dennes mening och svarade.
— Låter det så, löjtnant, då ska’ Karl Lind göra hvad
på honom ankommer. — Hans stora näfve slöt sig ett
ögonblick hårdt kring förmannens, löftet var gifvet, och så
ställde han sig beskyddande bredvid miss Elisabeth, medan
löjtnanten störtade in i vimlet för att söka bringa litet ord
ning i detta kaos.
— Kvinnor och barn först! röt han. Nästa ögonblick
försvann den resliga gestalten i en massa armar, hvilka
hotande höjdes mot honom. En revolver knallade två
gånger, en kör af nödrop, tjut och förbannelser svarade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
