Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
båda lanternorna, mot vilka lotsarna styrde, hade
blivit större, och de beräknade att vara framme efter en
kvart. Mot den mörka bakgrunden urskilde de
otydligt ett par svarta master och ett tungt skrov.
»Se så, nu gör de dumma hundarna slag», knotade
Ejderman, då den ena lanternan oväntat skymdes bort.
»Fall, vet jag, så genskjuter vi!» uppmanade Joel.
»Det ä’ nog lätt sagt, men...» Ejderman sysslade
på nytt med något bakom sig, och efter en kort stund
satte båten kursen sydligare.
Joel höjde föraktfullt på axlarna. »Det var också
en karl att ha i sällskap», tänkte han. »Att inte ens
kunna sköta en båt i skapligt väder, tvi tusan!»
Ejderman brummade något, som kamraten ej hörde.
»Det blir nog ingen snö», sade Joel för sig, »vi få
köld till natten. »Det ä’ väl, att en snart ä’ hemma
igen.» Han kröp fram i fören, ty de skulle strax vara
inpå fartyget. Efter en stund reste han sig, formade
händerna till en ropare för munnen och skrek:
»Lotsen här!»
Från fartyget hördes steg mot däcksplankorna, och
en sävlig stämma svarade: »Ohoj!» Strax efteråt
ljöd det: »Pass på ändan!»
»Hur fan styr han?» vände Joel sig mot
följeslagaren, ty båten hade gjort en onödigt stor sväng och
i stället för att lägga till vid fartyget, hotade den att
sacka akter om detsamma. Han var förargad över,
att sjögastarna, vilkas silhuetter avtecknade sig ovan
relingen, skulle se en lots styra så dåligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
