Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
en jäkla brass böcker. Som om det berodde bara på
det! Böcker hit å böcker dit, det vill väl annat till
också! Jaså, båten ä här nu. Ja, adjö med dej då!»
Han släppte sitt tag i faderns rockkrage och tog ett
par steg mot landgången. Omedelbart därpå kom han
tillbaka igen och viskade med en knipslug blinkning.
»Jag smyger mej ner på verksta’n en kväll, när alla
gått, å lägger på drivremmen. Dom har eld under
pannorna hela natten, så det ä en lätt sak. För det
ä ett fel i konstruktionen. Å nästa morron bräcker
jag ingenjörn. Läsa — det ska nog jag med, men det
ä inte tillräckligt. Jaså, jag måste ombord nu. Ja,
adj ös då, hälsa morsan!»
Betulander stod handfallen och oförstående. Han
visste blott, att han inte kände igen sonen. Han strök
frånvarande över rockslaget, där sonen med ett
krampaktigt grepp hållit honom fast.
»Herre gud, ja!» utbrast han hjälplöst. Det ljöd
som en snyftning. Därmed vände han om och gick
långsamt hemåt. —
Följande söndag stod mor Betulander på bryggan
och väntade. Valdemar var ej med, och suckande
vandrade hon därifrån.
»Jag tror inte herrn brydde sej om te’ å komma»,
sade gumman Westergren och grinade, när hon gick
förbi.
»Var det likt det, så mycke’ som han har att sköta.»
Mor Betulander sträckte på sin hopsjunkna figur och
gick värdigt vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
