Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3o9 —
Selma kom in en afton blek och upprörd.
Hennes stora kraftiga gestalt darrade, och hon
vred näsduken mellan händerna för att ej brista
i gråt.
»Jag har sökt en plats i Stockholm och fatt
den,» sade hon.
Fru Hallin kände sig så förödmjukad och
så ond, att hon först ej vågade tala. Ty hon
kände, att hon ej kunde tala, utan att förga sig.
Hon böjde sig djupare ned öfver sybordet, som
om hon böjt sin rygg under ett slag.
»Jaså,» sade hon enstafvigt.
»Jag kunde icke annat,» sade dottern.
»Kunde du icke annat?»
Fru Hallin såg upp igen.
»Du kunde åtminstone haft det förtroendet
för dina föräldrar, att du inte handlat bakom
deras rygg.»
»Ni skulle ha hindrat mig.»
Det kom hastigt och hårdt. Och bada tego
en stund. Modern kunde icke svara. Hon kände,
att dottern hade rätt. Men vreden jäste inom
henne, och med vreden blandade sig känslan af
att vara besegrad.
»Jag kunde icke annat,» upprepade Selma.
Och hon rätade upp sina kraftiga lemmar,
medan en brännande rodnad färgade hennes kin-
der ända upp till hårfästet.
»Jag börjar bli gammal,» fortfor hon med
en nervös darrning på rösten. »Kanske skall
jag dö som en gammal fröken, utan att hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
