Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 188 —
Han sög en stund på sin cigarr. Ernst Hallin
såg frånvarande ut.
.»Hur käns det att veta, att du skall pre-
dika?» sade Bruhn.
Ernst undvek de skarpa ögonen, som nästan
tycktes vilja genomborra honom.
»Ahjo, » sade han.
Lektor Bruhn skrattade torrt.
»Jag tänkte också bli prest en gång i tiden,»
sade han. »Men det blef ingenting af. Ty det
bar mig emot. Och det var då väl det. Ty
sedan blef jag så pass fritänkare, som jag nu
är. Och det är en förarglig historia, ifall man
råkar vara prest.»
Ernst kände ett stygn i hjärtat, och ett
ögonblick fick han lust att tala om alla de tan-
kar, som rörde sig inom honom. Han kände
det, som om denna tvära och kantiga människa
skulle kunnat förstå honom och gifva honom ett
råd eller åtminstone ett deltagande ord. Men
medan han stod och öfvervägde, hur han skulle
göra, försvann lusten, och han svarade något
intetsägande.
»Man skulle kanske sätta sig,» sade lektor
Bruhn.
Och de slogo sig ner vid ett bord, omkring
hvilket en grupp herrar sutto och pratade med
toddyvirke framför sig.
Ofver rummet låg som ett grått moln af
tobaksrök, genom hvilket lampetternas och sta-
karnas ljus lyste med dämpade lågor. På golf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
