Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 143 —
Man kom in på historiernas område. Det
var magister Björkén, som började. Skyggt och
osäkert, nästan som om han varit rädd för sin
egen röst, började han att berätta en historia
från sin Upsalatid. Hans ögon lyste så gladt
och muntert öfver det yfviga skägget, som lefde
han ännu en gång om sin ungdoms lyckliga
dagar, och när den var slut, och alla skrattat åt
den, såg han ner och suckade med ett litet
leende:
»Ja, det var glada dagar på den tiden.
Hvad man var för en karl då. Och hvad man
skulle bli se’n.»
Och så började man att berätta Upsalahisto-
rier. De kommo, den ena efter den andra, gamla,
bekanta historier, som de flesta kände igen, och
i hvilka ofta en eller annan af de närvarande
spelat en rol, och de kommo med minnen från
en förgången tid, med lustiga, muntra upptåg,
med senstarka utbrott af ohejdad ungdomsyra,
med härliga, starka intryck. Och de drogo förbi,
den ena efter den andra, ingen skrädde orden,
och ingen tänkte öfver, hur orden föllo. Där
lefde ett helt tiotal år af det gamla Upsala upp
igen. Alla hade de känt den eller den seder-
mera bekanta personen, hvilken nu fått en be-
märkt plats i samhället, och alla hade de histo-
rier att berätta om honom, historier, som ingen
ordentlig karl på nykter kaluf skulle vilja kännas
vid om sig själf. Ja, det var märkvärdigt, hur
uppsluppna de gamla skolfuxarna kunde vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
