Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han skulle gå, vände han sig om och frågade små-
leende:
»Hvem var det ni spelade för i kväll?»
Hon såg frågande på honom, mindes så och sva-
rade allvarligt, utan en skymt af det leende han hade
väntat sig som svar på sitt:
o
»Ah, — det var då det!»
En underlig kvinna! tänkte han då han gick. Det
hade gjort ett egendomligt, nästan gripande intryck på
honom att hon icke log åt hans skämtsamma fråga.
Han erfor i djupet af sitt sinne en känsla af vrede
öfver att lifvet låtit så mycket gå till spillo hos henne,
men på samma gång en starkare, vreden undanträn-
gande glädje och tillfredsställelse för sin egen räkning.
Det var som om han känt den lätta tryckningen af en
hand, som vid behof skulle kunna hejda honom i fallet
eller åtminstone rädda honom från ångesten att falla
ensam.
Redan dagen därpå träffade han henne å nyo och
återupptog samtalet från dagen förut. Hennes sällskap
utöfvade samma egendomliga tjusning på honom, som
da hon var ung tlicka, visserligen lugnare, icke så
allenaherskande, men till arten den samma. Och här-
till sällade sig nu ett nytt behag för honom, han kände
att hon icke blott var tacksam för att han sysselsatte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
