Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 237 —
ibland oss. Gossarnas högljudda röster genljödo
på nytt i rummen, utån att någon behöfde tysta
dem. Kanariefåglarne sjöngo och drillade, utan
att någon hängde det gröna nattskynket öfver
deras bur. Pudel gaf skall inomhus vid
gossarnas lek och ras. Och pianot var icke längre
stängdt.
Det hände en afton, när jag minst anade
det. Utan att säga ett ord om sin afsikt, kom
Elsa ned i förmaket och satte sig vid pianot,
Hon såg på mig, när hon gick mig förbi, och
jag förstod hur lycklig hon kände sig öfver, att
hon kunde följa sin egen önskan. Allt sedan
Sven dog, och hon icke längre kunde höra hans
klara stämma samman med tonerna från pianot,
hade min hustru aldrig velat sjunga de sånger,
till hvilka han så ofta ensam hade lyssnat.
Knappast troende mina egna sinnen, såg jag
henne sitta vid pianot, hörde henne slå an en
ton, och straxt därefter ljödo tonerna genom
rummet:
Min hvide Svane
du stumme, du stille;
hverken slag eller trille
lod sangröst ane.
Och slutet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
