Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 171 —
oförberedt, gjorde mig lam, och den febrila
verksamhet, jag utvecklade, föreföll mig själf alldeles
automatisk. Jag beställde vagn, och i samma
ögonblick detta skett, tänkte jag, att jag borde
äta. »Sven är död», tänkte jag. »Han lefver
inte, till dess att jag hinner hem. När jag
kommer, får jag inte vara hungrig och trött. Jag
måste kunna vaka och trösta min hustru.» Allt
detta gick igenom min hjärna, medan jag satt
och väntade på hyrvagnsdroskan. Jag såg mig
själf som en annan person, såg, att jag lade kött
på min tallrik, skar i det och försökte äta. Hela
tiden tänkte jag blott på ett: vagnen, som inte
kom. Gud i himmelen! Vagnen, kom inte, och
där hemma låg min gosse och dog, och jag
kunde inte komma till honom.
Jag betalade och gick ut i hotellets vestibul,
där jag dref fram och tillbaka, utan möjlighet
att sitta stilla, utan möjlighet att tänka en
redig tanke.
— Det är mitt barn, som håller på att dö,
sade jag till portiern. Det är därför, jag är
så nervös.
Jag försökte att le mot honom, för att han
skulle förstå, hur väl jag själf insåg, att mitt
uppförande var meningslöst. Men jag kände själf,
att leendet blef en grimas, och jag väntade heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
