Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
tankar till den ort, dit han skall flytta? Om det är
något, han förut satt mycket värde på, så heter det, när
flyttningsdagen kommer: »Vi skola ju flytta.» Och
då kunna även rätt värdefulla saker kastas bort eller
skänkas bort.
När nu ditt tälthus håller på att nedbrytas, då, käre,
är det bäst, att du börjar ställa dig inför evigheten,
inför de eviga tingen.
Sedan övergår aposteln till detta märkliga
slutstycke — sitt tal om döden. Han älskar icke döden.
Nej, han säger alldeles bestämt ifrån, att han i döden
ser något motbjudande. Vi vilja icke dö, säger han. Vi
skulle vilja undgå att avkläda oss, d. v. s. dö. Paulus
säger icke om döden, såsom man stundom hör
människor säga: Du ljuva död! Det är förunderligt, hur vi
hava kommit bort från Skriftens enkla uppfattning
av döden. Aposteln kallar döden för en fiende. Han
talar om dödens gift och dödsrikets plåga. Han avskyr
döden och säger, att den är syndens lön. Något sådant
kan man aldrig längta efter. Men det har bland
människorna insmugit sig den uppfattningen, att döden är,
såsom den också av många kallas, »befriaren». Och det
kommer sig därav, att om den som dött, haft plågor,
nöd, sorg och bekymmer, upphör detta åtminstone i
den form, som det dittills antagit. Så blir döden, såsom
man tror, befriaren, och så söker man inbilla sig, att
den är en vän. Det är den visst icke. Och av all argan
list, varav själafienden begagnar sig, synes mig knappast
någon vara mer farlig och fördärvbringande än den,
att han lyckats inbilla människorna, att döden är något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
