Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - III. Den gamla gipstuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 100 -
heten. Det är nu mer än 30 år sedan, men
den celebra tilldragelsen står ännu lifligt för
mitt minne.
Yi gingo i fröknarna Raabs trasskola där
uppe på Söder, Elin och jag, och såsom varande
de flitigaste, blefvo vi båda de lyckliga, då två
från hvarje församlings småskola i Stockholm
vid ett sådant tillfälle utvaldes.
Med våra små hufvuden fyllda af gyllene
sagodrömmar och våra respektiva mammor och
pappor vid handen, marscherade vi den
minnesvärda dagen i god tid upp till Årffurstarnes
palats vid Gustaf Adolfs torg. Där stodo vi nu
i ett af de yttre mottagningsrummen, med
högtidliga miner bidande det stora ögonblick, då vi
skulle få inträda som gäster hos själfva Svea
rikes kungliga tronarfvingar. Våra blickar voro
nyfiket fästade på dörrarne till sagovärlden
därinne. Där satt konungen antagligen på sin tron
omgifven af allt sitt hoffolk, och prinsar och
småprinsar gingo naturligtvis med kronor på
hufvudet och delade ut sina guld- och silfversa*
ker åt oss.
»Hur tror du det ser ut därinne?» undrade
Elin, som gärna höll sig i min närhet.
»Om vi skulle titta in genom nyckelhålet»,
föreslog jag.
Ah, skulle det där vara de kungliga! De
sågo ju ut alldeles som vanliga människor, ja,
småprinsarne tycktes vara minst lika stora rusti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
