- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
129

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

Gud är i dessa känslor, och hela kraften af vårt sedliga lif är
innerligt förenad med bevarandet af dessa känslor.

Mänsklighet! Din konst skulle göija allt för att efter
försvinnandet af de fysiska orsaker, som hos barnet utvecklat dessa
känslor, ersätta dem med nya medel för återuppväckandet af dessa
känslor i barnets själ och ej låta tjusningen af den nya
uppenbarelsen af världen komma inför barnets sinnen annat än i
förbindelse med dessa känslor.

Det är här för första gången, som man ej mera vågar förlita sig
på naturen utan måste göra allt för att undandraga barnet hennes
blinda ledning och lägga ledningen i händerna på regler och krafter,
som årtusenden hänvisat oss till. Den värld, som barnet nu har
för ögonen, är ej Guds första skapelse, det är en värld, som är lika
fördärflig för dess sinnesnjutnings oskuld som för dess inre
naturs känslor, en värld, uppfylld af krig för egoistiska ändamål, en
värld full af motspänstighet, våld, högmod, lögn och bedrägeri.

Ej Guds första skapelse utan denna värld lockar ditt barn
att kasta sig i vågornas hvirflande dans, i hvilkas afgrunder
kärlekslöshet och sedlig, död lura. Ej Guds skapelse utan den brutala
styrkan och konsten i dess eget fördärf, se där, hvad denna värld
ställer inför ditt barns ögon.

Arma barn, din barnkammare är din värld, men din fader är
bunden vid sin verkstad, din moder har i dag förargelser, i morgon
besök, i öfvermorgon sina nycker; du frågar, din sköterska svarar
dig icke, du vill ut på gatan, du törs icke; nu kifvas du med din
syster om leksaker. Arma barn, hur eländig, hjärtlös och
hjärtför-därfvande är ej din värld! Och om du åker i guldsirad vagn under
skuggrika träd, är du därigenom lyckligare? Din sköterska
bedrager din moder, du lider mindre, men du blir sämre än de som
lida. Hvad har du vunnit? Din värld är för dig en större börda
än för dem som lida.

Dénna värld har så slumrat in i sin onaturliga konst och i
sitt onaturliga tvång, .att den ej mer har sinne för medlen att i
människans bröst bevara hjärtats renhet. Den prisgifver tvärtom
i de farligaste ögonblick vårt släktes oskuld, såsom den
hjärtlösaste styfmoder sorglöst prisgifver sitt styfbarn, och hundra
gånger mot en medför detta och måste medföra undergång för de sista
medel, som återstå oss till människosläktets förädling. Världen
ställes för barnets ögon i all dess tjusande nyhet, just då barnet
är i en ålder, under hvilken intet ställes som motvikt till dess makt
och den ensidiga tjusning den utöfvar på sinnena. Skillnaden,
mellan å ena sidan dess makt, å andra sidan dess tjusning, tager
hos barnet en bestämd öfvervikt gent emot erfarenhetens och
känslans intryck, hvilka ligga till grund för vårt släktes andliga och
sedliga utbildning. Från detta ögonblick erhålla de egoistiska och

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free