Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
257
Fru de Préal qvarhölls i sitt rum af illamående.
Hon förvånades något öfver att ej se sin dotter
komma in, ty Félicie hade sagt henne, att hon var
hemkommen, och hade meddelat henne Célines död,
men ingenting mer.
— Hon är således ändtligen död, den stackars
flickan, sade hon, då Geneviève kom in. Det är en
befrielse för henne och för hennes anhöriga. Jag
är inte missnöjd, att du ej vidare har någon
förevändning att besöka det der hemmet, der du kom
i föga passande sällskap. Du har tillfredsställelsen
att kunna säga dig, att du varit god mot henne
och förljufvat den sista tiden af hennes lif; det
är ett vitsord, som man gerna ger sig. Hon var
helt säkert intressant och förtjenade hvad man
gjorde för henne; men hennes omgifning går inte
upp mot henne, och du skall göra mig den glädjen
att afbryta hvarje förbindelse med de der
menniskorna.
— Céline var min vän, mamma, och jag har
lofvat henne att visa hennes far vänlighet.
— Vi skola skicka Félicie att se efter, om han
behöfver något, men du skall ej mer återvända dit.
Du har ett så besynnerligt sätt att tala, mitt barn.
Du har varit en vän för den stackars flickan, men
hon kunde inte vara din.
Utan att uppehålla sig med ett diskuterande af
denna fina skilnad satte sig Geneviève bredvid
sin mor:
— Mamma, mår du så bra, att du kan komma
ut i förmaket en liten stund? Herr Jacques Marceau
är der.
— Herr Jacques Marceau . . . hvem är det? . . .
frågade fru de Préal, hvilken detta namn sade myc-
Genevieve. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
