Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1*55
giöst vanvett. Några av kvinnorna hade fallit
på knä; andra lyfte under jämmerstön
sina händer mot höjden. En mansröst ropade
långt borta genom stormen; ropet fick
åter-klang av fler och fler stämmor:
"Herre, förbarma dig! Herre, förbarma dig!"
Prästerna fortsatte sin sång...
Torget låg i grått halvmörker. Ett
hjärtskärande gny trängde ut av själva husen, med de
svarta korsvirkesskeletten i det kalkade
murverket, ur de mörka portgapen — ett gny ur
jord och himmel och människor. Satan
svävade på kloprydda flädermusvingar i luften...
han var helt nära — och med honom följde
Döden...
"Herre, förbarma dig! Straffa oss ej, därför
att vi hyst en vanhelig i vår mitt! Se, vi offra
honom ju... offra honom på flammande bål!
Förbarma dig över oss!"
Alla hade kastat sig ned på marken — några
knäböjde, andra lågo raklånga! några grävde
fingrarna ned i den uppblötta myllan mellan
stenarna; hesa skri ljödo och vinden slet i
kappflikarna, och kom dem att klappra mot
genomblötta kroppar som vredo sig i kramp. —
Hälvetets dämoner hade sluppit lösa för att
piska stadens män och kvinnor med glödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
