Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - President i Göta hofrätt (1855-1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro vördnadsbjudande gråhårsman. Nytt och ovant
var det också för mig att mottaga uppvaktningar af
landshöfdingeämbete, borgmästare och magistrat,
prästerskap och skolstat, alla in corpore och med
långa och granna tal. Landshöfdingen själf och
regementschefen aflade också första besöket hos mig.
Så snart jag fått min fullmakt, aflade jag eden inför
hofrätten och höll därvid följande tal, som jag här
inför såsom prof på min talkonst:
»I hafven varit vittnen till den ed, jag nu
svurit. I skolen ock bevittna, huru jag kommer
att hålla den. Jag vet, att jag af eder skall
blifva rättvist bedömd, och något annat får jag
icke på detta rum begära. Vi hafva ett högt kall
att gemensamt uppfylla. Ty hos oss ligger vården,
att rätt skipas i hela Göta rike efter lag och dess
rätta förstånd. Ingen af oss kan bryta ut sin enskilda
andel i detta stora värf; och ingen lyfter hela bördan
ensam. Alla behöfva vi hvarandras hjälp. Låtom oss
därför alla förena våra krafter i ett broderligt
förbund, där hvar och en sätter sin ära i hofrättens
ära och vi glädjas jämväl åt den sanning, som
krossar det falska i våra egna meningar, – där dens
ord aktas högst, som talar visast, och själens låghet
föraktas, – sutte den än i presidentstolen.
Jag känner, att det är i ett sådant förbund jag
nu inträder, och jag känner på samma gång en glad
förtröstan, att jag icke skall blifva det ovärdig. Ty
om än min nya höga plats icke kunnat gifva mig nya
högre egenskaper, så har den åtminstone till högre
lif uppkallat min själs renaste och ädlaste känslor,
för hvilkas sanning jag finner en borgen i deras
ödmjukhet.»
Efter att lyckligen hafva gjort den första
bekantskapen och gifvit en stor middag på stadshuset,
återvände jag till Skåne och tillbragte min tre
månaders semester på Truedstorp.
Med flyttningen till Jönköping på hösten började
svårigheterna, som till långt största delen föllo på
min hustrus lott. Vi hade i god tid skickat allt vårt
bohag sjöledes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
