Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Garibaldis död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVI.
Garibaldis död.
Åter i stillheten på Caprera tycktes den gamle hjälten
ännu en gång repa sig litet. Hvarje morgon lät han föra
sig omkring på ön, tog kännedom om det arbete, som där
var i gång, och försökte i hemmet läsa eller diktera ett
eller annat bref.
Ingen väntade en katastrof, och de läkare, som följt
honom till Caprera, återvände till fastlandet.
De sista dagarna af maj månad 1882 rådde i
Medelhafsområdet en oerhörd hetta, som ytterst menligt
inverkade på den sjuke.
Mot aftonen den 28 maj begärde han att bli
utburen i det fria, där han oförsiktigt utsatte sig för den
skarpa hafsluften och aftonkylan. Till följd häraf fick han
ett anfall af häftig bronchitis; hans krafter af togo nu
hastigt. Telegram sändes till hans vän, doktor Albanese i
Rom, och till familjens i Rom och Genue bosatta
medlemmar; endast Menotti hann dock komma i tid.
Sjukdomen förvärrades hvarje ögonblick; den sjuke
kunde ej längre svälja en droppe vatten, och allt hopp
var tydligen ute. Garibaldi själf visste sig nu vara nära
döden; han längtade mycket efter Albanese och frågade
flera gånger, om inte fartyget syntes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
