- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
351

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Mentana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då han fick höra fransmännens ankomst, drog han sig
tillbaka till Monterotondo och Tivoli och lät sin här
besätta flera viktiga positioner omkring den af honom
ockuperade byn Mentana.

Här blef han den 2 november angripen af de förenade
påfliga och franska trupperna, tillsammans utgörande
omkring 20,000 man med 10 kanoner. Garibaldis lilla armé
bestod af 6-7,000 man med 2 kanoner — de vid
Monterotondo eröfrade.

Striden blef genast ytterst häftig; de påfliga fingo
oupphörligt nya förstärkningar, och friskarorna
försvarade med dödsförakt sina positioner emot den öfverlägsna
fienden, som dyrt måste betala hvarje fotsbredd vunnen
mark. Omsider blefvo dock Garibaldis trupper
tillbakadrifna; endast de i byn Mentana inneslutna försvarade sig
alltjämt och kapitulerade först den 4 november, sedan de
bortskjutit sin sista patron. Nederlaget vid Mentana
omintetgjorde fullkomligt Garibaldis plan om Roms
befriande; hela hans här var i upplösningstillstånd, och han
hade intet annat val än att befalla den att begifva sig öfver
gränsen, nedlägga vapen och skingra sig.

»Chassepotgevären hafva gjort underverk»,
telegraferade general Failly till Napoleon III; men detta oaktadt
väckte nyheten om Mentanadagen icke blott i alla Italiens
städer utan ock i Paris en tryckt och smärtsam stämning;
i den senare staden samlades en oerhörd folkmängd på
Montmartre, och ropen »lefve Italien, lefve Garibaldi»
skallade högljudt, ända till dess massan skingrades med
vapenmakt.

Garibaldi åtföljde själf till gränsen sin armé för att
se till, att upplösningen af densamma måtte försigå i lugn.
Det var en dyster, tung marsch; Garibaldi, som vägrat att
låta föra sig i vagn, satt oaktadt kroppsliga smärtor till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free