- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
189

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Tappio kom bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR TAPPIO KOM BORT 189

då jag skulle stiga ur vagnen. Kusken hade ej sett till Tappio
alls, och Cesare hade blivit så förskräckt över mitt utseende,
att han — jag är ledsen att säga det — ej gjort några
efterforskningar efter honom förrän just nu, då han varit nere och
sänt bud efter konsuln; och jag vet ej ens, om det blott var
för Tappios skull han sänt efter honom. Jag försökte att bli
arg på Cesare, men jag var så trött, att det gick inte.

Konsuln kom en stund därefter. Han var en hygglig karl
men han hade missuppfattat situationen och trott, att det var
fråga om något annat. Men sen han väl fått klart för sig
den olycka som hänt mig, lovade han villigt att göra allt vad
han kunde för att få reda på Tappio. Han tillade, att han
hoppades det skulle lyckas honom bättre än hans försök att
skaffa reda på mig själv. Han hade fullt av brev och telegram
till mig, sade han, och för en tid sen hade han själv fått
telegram att söka reda på, om jag var "död eller levande"; han
hade gjort sitt bästa att få fatt på mig, men alla hans
efterforskningar hos de officiella myndigheterna hade varit
fruktlösa.

Jag log i mitt skägg, så ledsen jag än var, och jag upplyste
honom, att jag reste inkognito den här gången; förslagsvis
meddelade jag honom min åsikt, att han kanske gjorde klokast
i att vänta ett par dagar för att se, vad han borde svara på det
där telegrammet.

Cesare följde konsuln ut på trappan, och jag hörde av deras
viskande samtal, huru mitt faktotum sade åt honom: "Paria
con lo cane come era un cristiano." (Han talar till hunden
liksom vore den en kristen människa.)

Sent på kvällen fick jag ett par ord från konsulatet om att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free