- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
116

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zoologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från gungande kateder föreläser om ett och annat och de
sommargamla små stappla efter med klara barnstämmor...

Och när fåglarna tystna, behöver jag blott se ned bland gräs
och mossa för att träffa på andra bekantskaper att sällskapa med.
Där vandrar en liten Jungfru Marie nyckelpiga, sirlig och nätt
i sin svartprickiga klänning, fram över ett grässtrå och
kommer så helt vänligt upp på mitt pekfinger och börjar genast
taga mått till ett par handskar åt mig — handskar bryr jag
mig inte stort om, när jag ej är i Paris, men jag vill ej göra
henne ledsen med att säga det så hon hör det.

Över vajande gräs och strå flyger en trollslända på vingar
av solglans och silverskir, och djupt ner på stigen, som slingrar
sig fram mellan gräsens väldiga stammar, stretar en liten myra
med en torr barrkvist på ryggen. Oländig är marken, än bär
det uppför, än bär det nedför, än skjuter hon det tunga lasset
som en kälke framför sig, än bär hon det på sina spänstiga
axlar. Hon tar i i uppförsbackarna, så att det spänner i de
små klena benen, hon glider utför ättestupor med sin börda i
famnen. Men hon släpper ej taget, och framåt går det, ty
myran har bråttom hem; snart faller daggen, och då är det
osäkert ute i villande skog och bäst att vara därhemma i ro
efter slutat dagsverke. Nu börjar vägen bli högländ och bergig
och snart reser sig ett väldigt fjäll framför henne — vad
fjället heter vet nog myran, jag vet ingenting, och jag tycker
att det ser ut som en vanlig knytnävstor gråsten. Myran
tvärstannar och funderar en stund, och så ger hon med antennerna
en signal, som jag är för dum att förstå, men som andra
genast uppmärksamma, och bakom ett torrt löv rycka två
andra myror fram till förstärkning. Jag ser hur de hålla
krigsråd och hur de nykomna betänksamt lyfta på stocken för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free