Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
kan fi med uppriickta hander» Iwar svarade: »Men det värsta ar, =
att, si ofta jag ser sköna och ädla qvinnor, kommer mig den enda
i sinnet och dervid blir min smärta ännu bittrare.» — »Då vet jag
intet råd, om icke ett enda af föga värde,» sade konung Osten. »Kom
till mig hvarje dag, när bordet är borttaget och jag icke förehar sa—
ker af större vigt. Jag skall då samspråka med dig om din hjertans
kär, ty det händer stundom att sorgen lättas, när man talar derom.
Du skall dessutom aldrig gå bort ifrån mig, utan att ha fått någon
skänk.» — »Tack, min herre och konung!» utbrast nu Iwar förnöjd.
»Jag är ovärdig så mycken godhet; men vill dock emottaga den.» —
Sedan gick han dagligen till konungen och konungen talade tröstligt
med honom, så att han efter någon tid hade alldeles glömt sin sorg
och var glad igen.
Konung Sigurd trädde emellertid i äktenskap med Malmfrid, kung
» Harald Waldemarssons dotter öster från Holmgård, samt hade med
henne prinsessan Äristin, som fick till man Erling Jarl Skacke.
Det goda förhållandet emellan konungabröderna Sigurd och Östen =”
skulle nu brytas derigenom, att konung Sigurds svåger, Sigurd Bra¬
neson, föll i konung Sigurds onåd, beskylld för att ha förskingrat den
Finnskatt han hade i uppbörd. Konung Östen åtog sig Sigurd Bra¬
nesons sak och lyckades efter en långvarig rättegång lägga i dagen,
att Sigurd Branesons beskyllning var orättvis. Det hade nära kom¬
mit till vapenskifte mellan bröderna. Då omfamnade Sigurd Brane¬
son konung Sigurds knän och lyckades afböja hans vrede samt åter¬
vinna hans nåd; men det blef dock aldrig sedan ett rätt godt förstånd
emellan Östen och Sigurd.
Kort härefter afled konung Olof vid 47 års ålder samt begrofs
i Christ-kyrkan i Nidaros. Hans milda väsen hade gjort honom all¬
5 mänt älskad, så att han nu lika allmänt sörjdes och saknades. Östen
och Sigurd blefvo alltså ensame regenter i. Norrige. Men Sigurd var
fiordig och ej sillan grubblande. En gång befann han sig pa gii~
stabud i Upplanden och man hade tillredt ett karbad at honom samt
spännt ett tält öfver karet. När han legat en stund i badet, tyckte
han, att en fisk simmade i karet: hos honom. Han gaf dervid upp ett
så högt skratt, att det liknåde en vansinnigs tjut, och kom sedan den¬
na ohyggliga skrattsjuka ofta på honom.
aie
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
