Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DRÖMVANDRING 109
litet emellanåt för att se, hur bergen vid horisonten
resa sig högre och högre.
Så småningom löpte vägen öfver fuktig mark. Vatt-
net silade genom mossan och spolade öfver småstenarna.
Vatten fanns öfverallt. Det var visst hela vårfloden som
var på väg neråt, till älfven. Här och där voro riktiga
vattensamlingar. Antingen man försökte stiga öfver på
stenarna, eller gick rundt om, var just detsamma, lika
vått var det. Men nu fick det vara hur vått som helst,
hur som helst med allting, nu hade skogen mig i sin
makt, nu skulle jag ej stanna förr än däruppe på höjden.
Ett vattendrag, en riktig vårbäck, porlade friskt. Den
måste man öfver på en smal spång som var kastad öfver
bäcken. Till sist uppför ett par branta backar, och, där
låg det lilla fäbodstället framför mig.
Genom en grind kom jag in i en lång och mycket
trång »gattu», omgifven på båda sidor af höga gärdes-
gårdar. Här kommo fäbodlåtarna mig till mötes. Här
hade de legat infrusna hela vintern. Som om mitt
öra varit ett instrument att spela på, kommo de ton efter
ton, rena och klara, och dock ljudlösa.
Intet ljud hördes, inga bölande kor, inga sjungande
kullor, inga barnröster, inga rop — intet. — Stilla som
en hviskning lågo de små grå gårdarna, den ena intill
den andra, alla lika tysta, lika obebodda och lika vän-
tande.
Dessa små grå stugor och gårdar!
Den som ej har sett dem har alls ingen aning
om hvad grått är för en färg. Den är en fattig färg, om
man så vill, denna grå. Men den är en färg som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
