- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
230

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nürnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230 Nurnberg.

upp erhöll han en underrättelse som gjorde, att planen
äfven denna gång blef om intet och han i stället vände
sig åt ett annat håll.

Gustaf Horn, om hvars lyckliga fälttåg vid Neckar vi
förut berättat, hade vid återkomsten därifrån fått order att
så snart vapenhvilan gått till ända bemäktiga sig Bamberg,
hvars biskop hittills undgått att dela sin wiirzburgske
broders öde.

Horn bröt på bestämd tid upp från Windsheim, längst
i väster i mellersta Franken, där han hade sitt högkvarter,
mot den nordost därifrån belägna biskopsstaden.

Bamberg ligger vid öfre Main, just på det ställe där
den söder ifrån mottager sin biflod Regnitz. Denna åter
bildas genom sammanflödet af de två små floderna
Red-nitz och Pegnitz, den förra kommande från söder, den
senare från öster. Båda namnen förtjäna att läggas på
minnet, ty vid Pegnitz ligger Nurnberg och på bådas
stränder skola snart stora tilldragelser komma att tima.

Allt nog: till Bamberg ställde Horn nu sin marsch.
Han tog det lätt och fann det vara en nästan obefäst ort.
Ingen tid var att förlora: Tilly kunde vara öfver honom
hvilket ögonblick som helst. Utan minsta dröjsmål grep
han sig därför an med att uppkasta vallar och skansar
omkring staden och lät för detta ändamål så väl befäl som
manskap fatta spaden och hackan, ett arbete hvarvid
svenskarna och finnarna voro vana, men som ej alltid var
i deras tyska stridsbröders smak. De slogos duktigt, och
när trumpeten ljöd till anfall voro de ej tröga af sig, men
att utbyta pallaschen mot det grofva verktyget, nej, det
anstode ej en kyrassier, menade de, och så gick
skans-gräfningen ej så fort som Horn skulle önskat.

Då ville olyckan, att den gamle Tilly, som med sin
här låg i vinterkvarter i Nördlingen, långt söder om Horn,
fick tidiga underrättelser om hans marsh på Bamberg.
Konungen själf vågade han sig ej på och skulle väl äfven
tvekat att anfalla hans fältmarskalk, som gifvit honom en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free