Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
menniskans öfverlägsna själsförmåga, så måste äfven
det underlägsna i detta afseende intyga en underläg
sen själsförmåga; men ändock själsförmåga — följ
aktligen själ både här och der.
Och om man antager en själ hos djuret, så upp
vaknar önskan, att denna måtte vara odödlig. Jag
vågar till och med tro att så är, ty hvad som finnes
till i naturen kan icke gå under. Icke kan själen,
som beherrskar och leder materien, vara förgänglig,
under det denna är evig. Säg icke: såsom kroppen
upplöses, så kunde ju också ske med själen. Men
kroppen hade aldrig någon bestämd enhet, utan den
bestod af millioner atomer, som tillfälligtvis förena
des och i denna förening stannade en liten tid, till
dess de åter af andra allöstes. Hvad som här hade
enhet var de särskilda atomerna, och dessa äro oför
gängliga.
Jag nämnde att, enligt Fuchs, djuret icke
kunde hafva en odödlig själ, emedan denna sak
nar furnult: andens förmåga att tänka öfver sig sjelf
och sin bestämmelse.. Men huru vela vi att så är?
Att djuren visa tydliga tecken till eftertanke är utan
allt tvifvel. Något mer eller mindre kan här icke
vara afgörande, ty äfven mellan olika menniskor herr
ska stora olikheter i detta afseende. På ett annat
ställe, se Tallor ur Naturlifvet, i afhandlingen om Odöd
lighet, liar jag sökt bevisa att vi icke borde lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
