Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjunde kapitlet. Om lots- och fyrfolkets plats i den stora världsstriden mellan Gudssamhälle och Djävulssamhälle samt varför jag kallar dem modärna hjältar - § 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
tittade ut över sjön för att se, vad fienden var pa
för humör.
Första färden var det dimmigt, andra gången var
det hög sjö och det hela höll på att gå om intet,
tredje gången såg det också osäkert ut.
Alltnog, ungefär kl. 8 var allt klart. Då hopades
på mellandäck (på Norrmalmstorg!) allt möjligt. Det
var tomma lådor, bleckhämtare, säckar m. m. m. in.
Motorbåten firades med yttersta försiktighet för att
komma i vattnet lent och inte av sjön slungas mot
fartygssidan. En man mixtrade med motorn, en den
ynkligaste lilla fotogenmotor jag sett.
— Hur många hästar? frågade jag mäster.
— Tre, svarade han. Men det är Ölandshästar. Det
är mest Ölandshästar i sådana där båtmotorer, och
den här är då Bellman själv.
Så langades genom de öppnade sidoportarna alla
grunkorna ombord, sist barlasten, och motorn drogs
i gång. Sen två man dragit sig trötta, så att svetten
pärlade om dem i vinterkylan, kom äntligen ett: töff!
som ett lindebarns lilla nysning ur blöjorna.
— Han kommer! jublades, och så slog då äntligen
livet upp sina förvånade barnaögon i de små
Ölandshästarna och undrade, vad som stod på.
— Bär av! kommenderades, och ut gled båten, greps
av sjön och vickade och såg till den grad hjälplös
och barnslig ut, att aldrig har jag så känt innebörden
av den franska visan:
La mer est si grande
et ma barque si petite.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
