- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
18

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. I botgörarekapellets trädgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hålla en plats i sin närhet för Desnoyers. Hon
ansåg honom som den mest "distingerade" mannen
ombord, emedan han vid alla måltider drack champagne.
Han var av medelstorlek, mörk, med små fötter — detta
nödgade henne att draga sina fötter in under kjolen —,
hans panna var en triangel under två blanka, svarta
hårstrimmor, som glänste som lack. Han var alltså
den typ, som just bildade motsatsen till hennes
omgivning. Dessutom levde han i Paris — i den stad,
som hon trots talrika resor på båda jordhalvorna aldrig
hade sett.

"Å, Paris, Paris," sade hon, därvid öppnade hon,
då hon talade med argentinaren, ögonen och krusade
läpparna för att visa sin beundran. "Hur gärna skulle
jag icke vilja resa dit." Och för att förmå honom
att berätta närmare detaljer om Paris, tillät hon honom
att taga sig vissa friheter med hänsyn till förhållandena
i Berlin; men hon gjorde det i skamsen beskedlighet,
och medgav, att det fanns mycket mer i världen, mycket
mer, och att hon önskade lära känna det.

Julius, som gick förbi botgörarekapellet, påminde
sig med samvetskval fru kommerseråd Erckmann; han,
som egentligen hade företagit amerikaresan för en
kvinnas skull, för att skaffa pengar till giftermålet. Men
han fann genast en ursäkt för sitt beteende, ingen visste
ju vad som hänt. Förresten var han icke någon asket,
och fru Berta Erckmann hade mitt på havet visat honom
en frestande vänskap. När han påminde sig henne, såg
han i sin fantasi en fullblodshäst, en mager, blond,
långbent häst. Hon var en modern tyska, som ansåg, att
hennes folks största fel, var dess kvinnors klumpighet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free