Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poesi - Vår i Svithiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår i Svithiod,
De blåna der borta, de snöiga fjäll,
De blåna så vackert i fjerran.
Allt högre sig lyfter den ljusnande pell,
Och fåglarne sjunga om Herran.
Det våras kring dalar, det våras kring berg,
Det våras i Svithiod det kära;
Snart jorden sig smyckar, får lif och får färg,
Snart ängarne blommor oss bära.
Hon brusar der borta, den frigjorda våg,
Hon brusar melodiskt i qvällen.
Hon frusen och tyst under bojorna låg,
Nu dansar hon gladt öfver hällen.
Hon sjunger om frihet, om frihet en sång,
Och sipporna vakna i gruset.
De smälta, de drifvor, dem höllo, en gång,
Snart blicka de små emot ljuset.
Vi ana der uppe, vi ana ibland
En vår, som har blommor så friska,
Och derför vi längta på jordenes strand,
När vårliga vindarne hviska.
Ack, hjärta, som trånar, som längtar dit opp,
Du eviga våren skall hinna!
Hon blomstrar ju redan för tro och för hopp,
Och derför du henne skall finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
