Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne från Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
gånger, medan jag var inne, gick hon bort till den samma;
litet vatten behöfde hon, oeh i solljuset skulle hon stå.
Det var en sabbatsdag. Jag vandrade åstad för att beBöka
den lilla, grå stugan samt böra, huru fåglarne i skogen prisade
sin skapare. När jag kom, satt mor Elsa vid bordet, på hvilket
en hvit duk var utbredd, och läste högt i bibeln. Framför
henne stod den kära blomman. Gumman tystnade, när jag in-
trädde, men jag hörde, att hon läste om »en bygning af Gudi
bygd, ett hus, det evigt är i himlarne». Ack, hvilken frid
ooh glädje det lyste fram ur detta skrynkliga anlete denna dag!
Det föreföll mig nästan, som om jag sett en af dessa sälla,
hvilka gått öfver tidens gräns. Hvad gjorde det, att hennes
stuga var liten oeh brödet knapt, då hon hade sådana utsigter
bortom lifvets flod!
Länge stannade jag hos den gamla, och nu fick jag veta
blommans saga. Jag frågade, hvarför törnrosen var henne så
kär, och hon omtalade det. Nu förstod jag, hvarför hon så
omsorgsfullt stälde henne i solljuset oeh fälde tårar i hennes
blomkalkar.
En vacker sommardag var den sjuttonåriga Elsa, åtföljd
af sin mor, in till Karlstad. De hade förut bott långt ute
på landsbyden, oeh unga Elsa hade aldrig sett en stad förr.
Hon blef nästan yr i hufvudet ; det var så mycket att se,
menniskorna voro så granna och husen så ståtliga. Länge van-
drade mor och dotter omkring på gatorna och tittade in genom
butikfönstren; de kunde visserligen icke köpa af de lockande
varorna, men det var dock både roligt och tillåtet att betrakta
dem.
När det led mot qvällen, gingo våra landtbor ned till
redden för att se på de seglare, som lågo förtöjda der ute.
Ett nyss ankommet skepp hade fält sitt ankare något från land,
och sjömännen sysslade pä däcket, andre hade gått i land. Bäst
Elsa stod och säg bort öfver de blånande böljorna, fattades hon
af två starka armar, och en sjöman, klädd i beckig tröja,
sökte kyssa henne. Vid hennes rop skyndade den förskräckta
modren fram, men flere af sjömannens kamrater omringade Elsa
och sköto undan den gamla. Flickan gret oeh bad, att hennes
förföljare skulle släppa henne, men förgäfves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
