Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Straffen och den fria viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visklietens innersta sträfyanden och tendenser träda
här i dagen, emedan skenet icke längre förvillar.
Människans åskådande af sin egen sanna lefnadsbild
samt hågkomsten af den nåd och frälsning, hon
försmått, måste framkalla en svår inre kamp, en
brytning med synden, som nu afslöjar hela sitt
afskyvärda väsende och sin natur.
Guds syftemål med denna öfver all beskrifning all-
varliga domshandling, som skall verkställas så väl med
hvarje enskild obotfärdig människa som ock med folk-
världen i dess helhet, är ju icke att fördärfva utan att
på domens väg frälsa. Det är en fördömelsedom i den
meningen, att syndaren dömes shyldig, såsom det ord,
som är öfversatt med fördöma, egentligen betyder.
Då nu härtill kommer, att syndaren ännu är inom
gränserna af den store världsförsonarens verksamhets-
sfär, om hvilken skriften betygar, att han är densamme
i går och i dag och under tidsåldrarna, och om hvil-
kens kärlek psalmdiktaren så sant och skönt sjunger:
sDu bar ditt kors; din härligliet,
Som alla himlar prisa,
Din makt, som icke gränser vet,
Du lade af att visa,
Det intet finns,
Som icke vinns
Af kärleken, som lider,»
så måste en brytning inträda äfven i människans
vilja, icke så, att den krossas och tillintetgöres, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
