- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
109

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 109 —

rum). ’Utmärkt’, sade hon, ’du kommer alt
förlora. Jag blir först frisk och kommer att göra visit
hos dig.’

»Hennes skratt var så klart och hennes röst ljöd
så mycket starkare, att jag verkligen trodde, att det
ginge henne bättre, och då jag kom in till henne och
fann hennes kudde alldeles våt af tårar, kunde jag inte
förklara det för mig.

»’Nå, vi voro ju nyss så glada’, sade jag, ’hvad
står nu på?’

»’Stackars Jack!’ stönade hon, och hennes magra
små fingrar plockade på sängtäcket fram och tillbaka.
’Stackars Jack, det kommer alt krossa hans hjärta!’

’»Hvad skulle det gagnat till att säga något! Det
inträder ett ögonblick, då någonting säger patienten
allt, hvad som kan sägas om sjukdomen, och läkaren
och systern kunna då spara sina förhoppningsfulla
försäkringar till andra fall, där de mera äro på sin plats.
Det enda, som skulle kunnat skaffa henne lättnad, hade
varit att kunna öfvertyga henne om, att han snart skulle
glömma henne och blifva lycklig utan henne. Så
tänkte jag den tiden och försökte att säga henne
något dylikt, men jag kunde ej få fram det, och hon
skulle också inte trott mig, om jag sagt det.

»Allt hvad jag kunde göra, var att gå tillbaka till
det andra rummet och säga honom, att han nu skulle
låta henne sofva, och att han ej skul’e ropa till henne
förrän jag tilläte det.

»Hon låg alldeles tyst hela dagen. Då doktorn
kom vid sin vanliga tid för att se till henne, kände
han på hennes hand och blickade blott på maten som
orörd stod bredvid henne.

»’Ja’, sade han lugnt, ’jag skulle hällre låta bli att
plåga henne, syster’. Och jag förstod.

»Fram mot kvällen. öppnade hon ögonen och
vinkade till sin syster, som stod bredvid sängen, att böja
sig ned.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free