Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 34 —
lyfter upp sängtäcket och lägger kärleksfullt
senapsduken på en främmande herre. Jag har hört historien
så ofta, alt jag blir nervös hvar gång jag skall sofva i
ett hotell. Hvar och en, som berättat historien för
mig, har sofvit i rummet bredvid och vaknat af offrets
skrik. Blott på det sättet fick han, berättaren, veta
historien.
Brown begärde af oss att vi skulle tro, att det
præhistoriska djur, som han berlittat om tillhört hans
svåger och kände sig sårad, då Jephson — sotto voce
-— mumlade, att Brown vore precis den tjuguåttonde
människan, hvars svåger haft den hunden — för att
ej tala om de hundrasjutton, som sjelfva ägt hunden.
Vi försökte därefter att ge oss till arbetet, men
Brown hade alldeles bräkt oss ur koncptet. Det är
en nedrighet att komma fram med hundhistorier åt oss
syndiga människor. Man behöfver bara berätta en
hundhistoria, så känner sig hvar och en herre inom
hörhåll förpliktad att komma med en ännu galnare.
Där finns t. ex. en historia — jag kan ej gå i
borgen för dess sanning, en pastor har berättat den
för mig — om en man, som låg i de sista andedragen.
Kyrkohärden i församlingen, en god, from man, satte
sig vid hans säng och berättade en hundhistoria, för
att roa honom. Knappt hade kyrkohärden slutat förr
än den sjuke satte sig upp och sade: »Jag vet en ännu
mycket bättre. Jag hade en gång en hund, en stor,
brun, som sprang litet snedt på ena —»
Men ansträngningen öfversteg hans krafter, han
föll tillbaka på kuddarna, och då doktorn böjde sig ned
öfver honom, såg han att det ännu blott gälde
minuter. Den goda gamla kyrkohärden steg upp, tryckte
den stackars karlens hand. »Vi skola återse hvarann»,
sade han mildt.
Den sjuke vände sig om och såg tröstad och
tacksam på honom: »Det gläder mig att höra de orden
från er. Påminn mig om hunden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
