- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
32

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Union-Pacifikbanken höll sig öfver vatten i
halftannat år. Sedan började den vackla. Finansvärlden
var utom sig. Denna bank hade alltid ansetts som
den säkraste i hela landet, och förgäfves frågade man
om orsaken till dess undergång, jag kände till den jag,
men jag sade ingenting.

»Banken kämpade manhaftigt, men ödets hand låg
tungt på den. Efter ytterligare nio månader kom
kiachen.

»Med nitraterna — det förstås nästan af sig själf
— hade det under hela tiden gått framåt med
jättesteg. Då min farmor dog, ägde hon en million dollars.
Hon testamenterade alltsamman till välgörande ändamål.
Hade hon anat, på hvad sätt jag räddat henne från
ruin, skulle hon sannolikt visat sig tacksammare.

»Några dar efter bankens fall instälde sig Josiah
hos mig, denna gången hade han familjen med sig.
Den utgjordes af sexton.

»Hvad skulle jag göra? Genom mig hade dessa
människor steg för steg, förts mot undergångens brant.
Jag hade förstört deras lycka och existensmedel. Det
minsta jag kunde göra var att sörja för — ja för att
de ej hungrade i hjäl.

»Allt det där var för sjutton år sen. Jag har
alltjämt att sörja för deras existens, och mitt samvete
lättas mer och mer, emedan det tyckes, som om de
vore nöjda med sin lott. Nu äro de tjugutvå, och vi
ha att vänta tillväxt i familjen nästa vår.»

»Det är min historia», sade han, »kanske förstår
ni nu, hvarför jag blef så upprörd, då ni bad mig om
råd. Af grundsats lämnar jag aldrig mer några råd.
Aldrig!!»

Jag berättade historien för Mac-Shaughnassy. Han
medgaf, att den var lärorik, och menade att han skulle
komma i håg. den. Han sade, att han skulle servera
den åt några af sina bästa vänner, för hvilka den kunde
vara mycket behöflig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free