Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken föresvävade honom ofta dessa nätter, då han
låg vaken.
Äntligen var dagen, då han skulle möta henne, inne.
Han for in till Centralstationen. Men han kom för
tidigt och fick vänta länge ute på perrongen. Hela
tiden var hans blick fästad på skenorna, som blixtrade
i solen. På dessa spår av ljus skulle hon komma
glidande — hans dotter! Men då det långa tåget med
buller och dån rullade in på stationen, blev han
förskräckt liksom för en annalkande fara. Något grep
tag i hans hjärta och fick det att slå ångestfullt. Folk
strömmade ut från vagongerna. Han stod och
granskade ansiktena. Skulle han känna igen hemie? Den
där långa vackra flickan med kameran i en rem över
axeln — kunde det vara hon? Nej, nu skakade hon
hand med en ung man.
Nå, men den där lilla nätta med det burriga håret,
som hade famnen full av slokande blommor? Nej,
hon gick bort med en annan dam. Han kände sig glad
åt att det inte varit just de där. Någon rörde vid
hans arm, och han vände sig hastigt om. Han såg ett
ansikte, ansiktet på porträttet, bara blekare, tröttare,
än han föreställt sig det i verkligheten.
— Det är ju pappa, sade en röst, som han tyckte
sig ha hört en gång för länge sedan.
Hon talade engelska. Han böjde sig ivrigt över
henne.
— Är det du, lilla barn?
Hon tog ett par steg ifrån honom för att visa på
sina kappsäckar, vilka hon fått nedplockade på per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
