Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som inte finns, men som dock värmer för några korta
stunder i en mörk och kvällsfuktig park.
— Det är tydligt att man måste vara i staden i
sommar, inföll Anna Rovnin muntert — för
illusionens skull. Hennes ögon tindrade.
Men Stefan, som här vid bordet betraktat henne
närmare, fann att hon varken såg så glad eller frisk
ut, som han först tyckt. När hon inte log eller talade
på sitt ivriga sätt, fick munnen ett drag av vemod
och ögonen en nästan sorgsen blick. Färgen kom och
gick hastigt på hennes kinder, och vid tinningen
bultade det i en liten blå åder av hjärtats snabba
hammarslag.
— Ja, även jag tycker om att komma in hit om
sommaren, sade Stefan. Jag har mottagning då också
— patienterna äro av en annan sort än de, som
besöka mig under den övriga delen av året. De rika ha
farit ned med sina krämpor till badorterna eller burit
upp dem till fjällen. Nu är det portvaktsgumman, som
fått ”reumatisten”, eller gubben med fågelhandeln i
huset mittemot, som går och dras med ett eller annat.
Jag tycker bättre om dem än om vintersäsongens
patienter. De här äro originellare. Portvaktsgumman
är rent fantastisk. Du skulle tycka om henne, Ansgar.
Hon är stor och fet, en riktig koloss, men med ett par
de allra vänligaste små ögon, som blinka och klippa
och lyssna. Själen har satt sig i dem, föraktande den
otympliga kroppen, som är full av reumatism. Hon
har ett stort intresse, ett slags lek, som sysselsätter
herme. Hon har talat om det för mig. I sin lilla glugg
14. — K r u se n s t / e r n a, Fru Esters pensionat.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
