Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Härliga ålder, mumlade han och sjönk ned på
stolen igen.
— Så oskyldiga de se ut, de kära barnen, sade
Baby. De ha hela liden druckit kaffe och ätit glass.
— De äro förtjusande, sade Reinhold Renström
drömmande. Ingen enda är tjugu år.
— En bukett vitsippor, grymtade löjtnanten.
— Äsch, sade Annie, det där om vitsippor står i
vartenda tidningskåseri dessa dagar, kunde ni inte
hitta på något bättre?
Musiken stämde åter upp en jazz. Par om par
började dansa. Vid studentskornas bord höll en flicka
tal för lärarna. Annie dansade med Ivar. Han sade
tätt i hennes öra:
— De komma alla hem till mig i kväll. Du också!
Det röda örhänget fastborrat i den lilla örsnibben
klirrade och svängde.
— Jag far ut igen i morgon bitti, mumlade hon.
Hon hade i detsamma en vision av daggfrisk
morgon, fuktigt ren med blanka, solbelysta blad, och hon
tyckte, att luften i kaféet plötsligt kändes kvalmig.
Hennes kind blev kritvit. Hon stödde sig bättre mot
armen, som förde henne. Runtomkring sig hörde hon
trampet av de andras fötter mot golvet, nej, de
trampade inte heller, de tassade och gledo framåt i mjuka
skor.
— Varför ser du inte upp? sade hennes kavaljer.
Nej, hon ville inte titta upp. Hon kände det där
rödlätta, myndiga ansiktet så väl. Hon behövde ej se
på det. Han brukade kyssa henne, nu också, mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
